Sverige har en lång historia (eller ska vi rent av kalla det för tradition) av att hjälpa människor i nöd. Redan i slutet av andra världskriget 1945 var man snar att hjälpa Tyskland och tyskarna. Därom skrev en Jörg Lindner 1988 en avhandling på Umeå Universitet med rubriken Den svenska Tysklands-hjälpen mellan 1945-1954, som du kan ta del av här & här.
Själv stötte jag på avhandlingen i början av mina efterforskningar om Berlinbarnhjälpen, så jag har läst den, men inte haft någon användning av innehållet för min bok*.
Det kräver sin man (eller kvinna, han, hon, hen, den, det, annat) att ta sig igenom denna drygt 260 sidor långa avhandling som kanske är mest lämpad för de historiskt hängivna läsarna, för att inte säga nördar. Med andra ord är det inget material som du behöver ta dig igenom för att förstå Berlinbarnhjälpen. Tvärtom! Vill du få en snabb överblick kan du enkelt gå in på Wikipedia här å snabbt få en (väldigt) kort sammanfattning vad gäller Berlinbarn. Du kan också tålmodigt vänta tills jag behagar att lägga ut den historiska fakta jag har kunnat samlat in, eller, om du nu absolut inte kan hålla dig, får du väl helt enkelt beställa min bok*.
* Med en lapp om min hals
Nej, ska inte ta mig an avhandlingen. Det räckte gott med den korta och koncisa informationen i Wikipedia. Åsså har jag ju läst din bok:-)
SvaraRaderaAv dina bilder att döma var det mest tjejer som fick resa till Sverige. Visste du det eller håller du med? Reste du alltid ensam eller hade du sällskap av fler "Berlinbarn".
Diskuterade med en kompis Berlinbarnen. Han berättade att det även var många svenska barn som fick resa till Tyskland. Det visste jag inte.