så här såg paret larsson ut
(kanske inte 1965 men några år senare)
och de hade väntat på en liten flicka som de
"beställt"
jo jo, man fick önska sig ungefärlig ålder och kön
(tur det bara fanns två kön på den tiden, annars hade det väl inte blivit så mycket)
som ni förstår
(och förlåter hoppas jag)
är bilden ovan från nätet
hittade den just precis nu
har aldrig sett något liknande
det är nämligen precis det gatuavsnittet i kisa där jag vistades
sommar som vinter
första huset till vänster är närmsta grannarna till larssons
bakom var deras hus
inte långt därifrån låg kyrkan
som ju även syns i bakgrunden på "husbilden"
ja
å i brist på egna barn
å avslag efter avslag
(från min biologiska mamma)
på adoptionsansökan
gjorde de det bästa av situationen och bjöd in mig
om å om å om å om å om å om
igen
varje sommarlov
varje jullov
å
ibland även på påsklovet
i huset ovanför som låg vi torget, i centrum i kisa
i hörnet till höger var ingången till kommunen
där satt en socialchef som hjälpte larssons med att
"ta hit mig"
å även med alla adoptionsansökningar, som tyvärr var förgäves
på den "gamla goda" tiden fanns det en tågstation även i lilla kisa
men det är klart, kontrasten till västberlin var enorm
men men men
jag levde upp hos larssons samt alla deras goda grannar
fick vara den lille pojken jag var då
och inte nog med det
jag betraktades egentligen från dag
e t t
som deras
s o n
deras
egna barn
å
d e t
kära vänner måste varit början på den stora
"förvandlingen"
från
till
Det första jag tänkte på spontant var "veni, vidi, vici" - du kom, du såg och du segrade". Sedan var du en himla söt sak, så jag är säker på att Larssons inte ångrade att du var en pojke som kom till deras hem.
SvaraRaderaAtt du måste ha varit skräckslagen första gången du fick ensam resa till Sverige med en lapp om halsen är ju självklart, men det är helt underbart att du omfamnades med så mycket värme och kärlek av Larsson, dina föräldrar som älskade dig - med eller utan adoption.
Vet du varför din biologiska mor vägrade att lämna dig för adoption?
Nej....hon påstod att jag inte ville....har med det i boken...
RaderaHittade denna din blogg här idag. Jag vet att du skrivit en bok om att du var ett Berlinbarn.
SvaraRaderaMina föräldrar tog hand om en tysk liten flicka, där familjen flytt från Östtyskland och bodde i flyktingförläggning i Nord-Rhein Vestfalen. Alltså nära holländska gränsen. Hon bodde hos oss i 3 månader.
Häftigt... när var det? Har ni kontakt än?
RaderaDet var 1959. Flickan Elke fick massvis med kläder med sig hem, folk skänkte godhjärtat.
RaderaJag hade precis lärt mig tyska så jag brevväxlade senare med Elkes pappa och året därpå åkte jag med en flyktingbuss och en ny låda kläder till familjen i Wesel. Nej, ingen mer kontakt med dem, däremot fick jag en ny kontakt som jag har fortfarande än idag alltsedan 1960. En väldigt märklig historia.